Sötsuget i princip borta

Igår och iförrgår har jag pga mitt arbete varit tvungen att provsmaka en del kolhydrathöga livsmedel. Var rädd att ställa mig på vågen, men glädjande nog visade den -2,5 kg sen start av LCHF. Vågen har annars stått stilla på 88,1 flera dar.

Två dagar kvar på denna andra LCHF-veckan och jag känner att jag har kontroll på sötsuget, dvs nästann obefintligt. Konstigt nog smakar allt med kolhydrater väldigt sött, så pass att jag nästan blev äcklad och förvånad att jag inte tyckte att det var särskilt gott att provsmaka marmelad och sylt.

Magen fungerar utmärkt sen jag startade med loppfröna Blötlägger 1 msk i ca 1 dl vatten varje morgon och skedar i mig mot kvällen. Smakar inte så mycket, är bara slemmigt och jag står bara ut med det för att jag vet att min mage behöver dem.

Bakslag

Att få problem med förstoppning är det absolut värsta kring LCHF-kosten. Jag har nu två dagar i rad under viss möda skopat i mig 1 matsked blötlagda physsilliumfrö eller loppfrö som de också kallas. Det blir ett tjock slem, som förvisso är något behagligare att svälja än blötlagda linfrö.
Vikten pekar på ca -2 kg sen start, dvs för en vecka sen. Och ja, loppfröna har verkat. I morse var jag två gånger på toa och det kändes som en befrielse.

LCHF vecka 1 och viktrapport

Imorgon har jag gjort min första LCHF-vecka. Jag gick ut hårt, utan någon nedtrappening av kolhydrater. Effekten i form av riktigt svår huvudvärk startade och var som allra värst på tisdagen och hängde kvar ända till torsdagen. Var nära att ge upp då jag var totalt utslagen hela tisdagen, men tog två Alvedon och fick istället en mer beskedlig huvudvärk.

I övrigt har det gått bra.Har inte haft något som helst sockersug, men i onsdags kände jag ett outhärdligt saltsug och övervägde länge med mig själv då jag stod med ett paket Salta Katten (ca 20 gram) ifall det skulle rymmas inom dagens kolhydratintag. Var så groggy i huvudet att jag inte kunde räkna, men det rörde sig nog om ca 16-17 g kolhydrater jag fick i mig. Det verkade inte trigga nåt sötsug iallafall.

Förutom huvudvärk har jag haft problem med förstoppning, i synnerhet de senaste 3-4 dagarna. Har försökt äta mer grönsaker som kål, blomkål och physsiliumfrö, men det vill sig inte riktigt. Får lite panik kring detta och känner mig svullen i magen av just förstoppningen. Viktnedgången ser ut att landa på ca -2 kg, men då vet jag att det förstås är mycket vatten som gått av mig.

Fettfrisk- frisk av fetare mat?

Kan det vara så jävligt att jag och alla andra överviktiga i Sverige och stora delar av världen blivit lurade? Lurade att hålla igen på främst intaget av fett för att försöka gå ner i vikt.

Själv har jag flera gånger på allvar försökt att gå ner i vikt. Lyckades tillfredställande en gång att nå ett BMI mellan 24-25 vilket räknas inom den sk "normalgränsen". Höll mig därikring flera år, med hjälp av strikt kosthållning och mycket motion.

Idag är mitt BMI ca 32 vilket innebär en övervikt på minst 20 kg. Vikten escalerade under en långvarig sjukdomstid av depression, ångest, läkemedelsbehandling och ömhet under fotsulorna som gjorde det i princip omöjligt att vardagsmotionera.

Är uppväxt och drillad med hälsosamma kostvanor, där godis och ev skräpmat endast förekom på lördagar. Var normalviktigt upp till 19-20 års åldern, då jag blev plötsligt sjuk och började medicinera. Medicinen gav grava biverkningar som svår trötthet och yrsel och det var kanske redan där som den sk "självmedicineringen" med mat debuterade. Min relation till snabba kolhydrater tog sin början och att äta godis, choklad och kakor motverkade tröttheten en del eller lindrade smärtan av den sjukdom som drabbat mig och skickat mitt självförtroende i botten. Sakta men säkert smög sig kilona på.

Under några år av universitetsstudier tränade jag periodvis mycket intensivt både promenader, motionssimning, karate och Friskis-jympa. Tillsammans med en studiekamrat slog jag in på mycket sunda vanor, där vi strikt följde en uppsatt kostplan, kaloriräknade och dagligen kl 7.00 varje morgon gick extremt snabba och minst 2 timmes långa promenader. Visst vi tappade i vikt, hyggligt snabbt också, men sockersuget lurade hela tiden om hörnet.

I vår utbildning blev vi drillade i de svenska näringsrekommendationerna. Läste om hur fiber skulle frälsa oss från diverse hemska sjukdomar. Fett blev förstås boven i dramat och kolhydrater var det bästa bränsle man kunde välja. Det vi lärde oss var att det krävdes mer energi för att förbränna kolhydrater, än något av de andra näringsämnena. Intaget fett gick direkt in i depåerna om det inte förbrändes direkt, så fett blev något man till varje pris försökte undvika.

Men ju fettsnålare jag åt, till fördel för mer kolhydrater ökade vikten lite allteftersom och plötsligt visar vågen på ofattbara 90 kg, trots att jag äter den balanserade kost som kostetablissemanget förespråkar. Äta fettsnålt och kolhydratrikt gör att mitt blodsocker ständigt spelar mig ett spratt och hunger och sockersug blir en demon som inte går att värja sig emot.

Mitt val känns självklart; jag sällar mig nu på försök till skaran som går i Doktor Dahlqvist fotspår och väljer att äta LCHF-kost.

Äta sig ner i vikt och det med ovanjordgrönsaker, animaliska protiener och feta mejeriprodukter, ja det låter märkligt men det är värt ett försök!

Heja Mig!!!